Fågelflickan säger

Fortfarande alldeles hostig och snorig! Nu orkar jag dock vara uppe och behöver inte ligga till sängs dagarna i ända. Har idag handlat, tvättat och sådana nödvändiga ting men det var ändå lite av en pärs att orka med. Får stanna hemma åtminstone imorgon också... Det är farligt, man vänjer sig efter ett tag vid den här "mystillvaron"det ändå är att bara vara hemma och veta att man gör jävligt rätt i att vara det. Tekanna på tekanna utan minsta stress, sitta framför tv:n och äta soppa, baka lite bröd, läsa massor och pyssla lite med diktsamlingen som jag gjort de två senaste dagarna. Som för övrigt är färdig äntligen! Jag kände att jag inte ville hålla på längre med den och accepterade väl på något sätt att jag inte är nöjd med allt som finns i den. Men vissa delar är jag riktigt nöjd med. Och när jag nu sitter och bläddrar i den tjocka pappersbunten kan jag inte låta bli att känna mig imponerad av mig själv. Att jag har gjort allt det här. Helt själv. All tid och disciplin, alla tidiga morgnar och "alternativa tv-kvällar" som finns komprimerad mellan raderna. Ja, även om jag inte blir utgiven nu så är jag ändå nöjd och jag blev så glad över att kunna känna såhär, att ha åstadkommit något konkret.

Gick till tvättstugan för att hämta tvätten. Någon har tagit min stora, broderade duk som jag fått av mor och mitt oranga överkast från torkrummet! Jag är så förbannad! Vad är det för grannar som tar sådant när hela grejen med tvättstugan går ut på att man ska kunna lita på varandra eftersom vi inte har tvättlås! Fan!

julia*hanna/amelie*pelle*jessica*ida*ida*kaisa*emmy*nathalie*sussie*jenny*mamma*mormor*frida*sanna*anna*linda

alla ni som är så viktiga som inte finns här nära mig varje dag längre

Jag är sjuk på riktigt nu. Har legat i sängen och vridit mig över smärtan i örat. Har aldrig någonsin haft så ont någonstans och var beredd att dö eller vad som helst. Nu har jag proppat örat fullt med vitlök och det börjar (konstigt nog) kännas mycket bättre. Jag har slutat gråta och skrika och kan vara uppe. Har säkert spräckt min trumhinna, så mycket som jag har snytit mig dessa dagar! Jag måste till läkare imorgon antagligen, det skumma är att jag aldrig kan få tid på någon vårdcentral i Göteborg eftersom jag är "nyinflyttad" och inte får plats. Och när jag ringer till andra vårdcentraler i stan säger de att de inte kan ta emot mig eftersom jag tillhör en annan vårdcentral, med avseende på mitt postnummer. Men så vitt jag vet säger den svenska lagen att man har rätt att välja vilken vårdcentral man vill ha som sin vårdcentral.
Det oturligaste med att bli sjuk nu var ändå den lilla resan till Köpenhamn i helgen, eftersom jag efter bara ett par timmar på plats blev jättedålig. Så resan resulterade framförallt i badkarsbad, lite tv-tittande, uppkastning av dyr restaurangmat och snor, snor, snor. Fin "kärlekssemester" det.
De senaste två dagarna har jag bara legat i sängen och läst. Har läst färdigt "De skamlösa". Jag fick idag för mig att jag mådde bättre och skulle duscha bort virusen och bli en ren människa. Vilket jag nog inte borde gjort med tanke på örat som då blev mkt värre, se ovan.

Nu lyssnar jag på Taken by trees och äter salta fiskar och känner mig lite smålycklig över att jag överlevde min kamp.

Har varit hemma i två dagar och försökt kurera min förkylning eller vad det nu är. Har jobbat idag igen och hela eftermiddagen har jag haft spränghuvudvärk. Det är dock bättre med det nu efter ett ägg, sojakorv, tomat och lite Patti Smith. Ska snart bege mig till Andreas och spela Tp (!).

Lyssnar på: Patti Smith (igen. Jag bara återupptäcker henne med jämna/ojämna mellanrum och upphör aldrig att fullkomligt hänföras)
Läser: De Skamlösa av Sissela Lindblom. Jag har tänkt läsa den sedan den kom ut och framförallt sedan jag förstod att det ju var samma brud som skrev Lisa för själen som jag läste och pläderade för när jag var typ 16. Även i den fanns samma ovanliga förmåga att skildra personer som man inte lyckas känna minsta lilla sympati för. Inte mycket iallafall.

och när jag postade detta inlägg kom det förstås upp reklam för Gardasil. Det står något i stil med "Visste du att man kan få cancer i livmodershalsen av ett virus?"
NEJ, jag visste inte detta. Tills igår. Men nu vet jag massa för jag läste en mkt upplysande artikel och jag undrar var har all denna information hållit hus? Det är en cancerform som 90 kvinnor om året i västra götaland drabbas av och en tredjedel av dem dör. Jag fick också veta att det är en cancerform som man får av sex. Av heterosexuellt jävla penetrationssex. Som jag och många andra ägnar oss åt utan att veta att vi kommer dö av cancer. My god!
Det är därför vaccinet som nu kommit ska ges till unga flickor, som inte hunnit ha sex ännu och inte kan ha fått viruset som orsakar cancern. Men i Västra götaland verkar man inte tycka att det är värt pengarna att vaccinera de unga flickorna i skolan. Som om det inte blir dyrare sen att ta hand om alla som får cancer. Som om det är större risk att man får röda hund, polio eller några av de andra sjukdomarna man vaccineras mot som liten. Det är en kvinnosjukdom och för dyr att bota.

Ledig igen. Jobbat helg + varit ute(!). Höll mitt ord om att ha roligt och följde inte alls mina impulser att gå hem till Erik och värmen och bekvämligheten när de andra lämnade förfesten. Nej, jag följde med till Henriksberg och det var inte så roligt men inte så illa heller. Det var ok. Innan festen, några trappor upp på masthugget, drack vi glögg hemma hos mig.
På lördagen var jag hos Angelica efter att ha jobbat min kväll och stannade över natten eftersom vi båda skulle jobba på söndagmorgonen. Trevligt var det. Jag är glad och elak när jag umgås med Angelica. Det torde vara en perfekt kombination. Jag skrattar iallafall. Åt allt. Och behöver inte vara trevlig.
På söndagkvällen var det fika och film på Hagabion med Lisa m.fl. Såg Vid himlens utkant, en helt fantastisk film.
(Ali är en turkisk änkling i Tyskland som bestämmer sig för att lindra ensamheten genom att låta den prostituerade Yeter flytta in, givetvis mot ersättning. Alis akademikerson Nejat är inte glad över arrangemanget, men ändrar uppfattning något när han förstår att Yeter använder pengarna för att finansiera sin dotters universitetsstudier i Turkiet. Men säg den lycka som varar... Ali och Yeter råkar i våldsamt gräl med ödesdigra konsekvenser, och Nejat beger sig till Turkiet för att söka upp dottern. Hon har bytt studierna mot politisk aktivism, är på flykt från myndigheterna, och försöker ta sig till Tyskland.
Filmen rör sig mellan två kulturer, den tyska med sin självklara europeiska tillhörighet, och den turkiska , med traditionerna förankrade i den islamska världen.")

Jag börjar känna mig litet krasslig. Har haft en lugn dag mestadels hemma idag. Jag vaknade upp och låg och funderade och efter en stunds tänkande kom jag fram till att jag var sur och irriterad på erik. Så jag gick upp. Gjorde frukost och gav erik kaffe på sängen (trots att jag var sur. Hur paradoxalt är inte det? Jag gjorde det tillochmed ytterst motvilligt men jag hade vid det här laget kommit in i något karmaliknande tänkande och tyckte att det var bra att göra goda handlingar). Och erik blev glad, men jag grät litet grand och ville vara ifred och satte mig och läste i soffan och efter en stund kom erik tillbaka och frågade om jag ville gå och gunga på jättegungan och det ville jag. Och sedan handla mat och gå till biblioteket. När vi kom till gungan var den trasig men det gjorde ingenting. Vi lånade böcker, handlade och gick sedan hem och läste och lagade moussaka. Och allt är så bra igen och vi har sagt det förut, att vi haft det så bra ett tag nu. Vi småbråkar väl och tjurar ibland fast inte på samma sätt som vi gjorde ett tag, när hela vardagen mest kändes nedspydd och jag inte orkade vara hemma eftersom jag bara bröt ihop i hans närhet. Det låter hemskt nu när jag skriver så men det var ju inte bara så, vissa dagar var skitbra, men det var lite för ofta så.
Jag stör mig fortfarande på en massa saker med honom. Fast inte så att det tar över. Och vi har haft så otroligt, ofattbart bra sex sista tiden, och det skriver jag här nu till offentligheten men skit samma faktiskt.
Nu ska jag gå in till Erik och berätta för honom hur snäll han varit mot mig idag. Den här dagen blev ganska okej ändå till sist, trots allt som talade för motsatsen vid dagens början.


Hemma