Fågelflickan säger

Hittade gamla kort. Nästan två år sedan.

Fick häromdagen veta att mormor har en tumör. Blev så ledsen och orolig. Och återigen påmind om tingens förgänglighet. Nu ska jag åka till mormor efter jobbet imorgon och stanna över helgen, för lite kvalitetstid och även tid för skrivande och att påbörja uppsatsen(!). Börjar få lite panik över den nu, men har ja, typ valt ett ämnu nu iallafall. Ett ämne värt att testa.
Ska vara spanskavikarie i ett högstadium idag och imorgon. Högstadium är värst! Fast hon som ringde verkade sjysst och lovade att de skulle ha uppgifter att arbeta med så jag inte behövde planera något, som tur var för hur lätt är det när man inte ens vet vad de gör och hur mycket de kan.
Mycket jobb blev det denna veckan. Förskola i Majorna (helt ok, pyssel och rastvakt hela dagen), Waldorf och nu detta också. Jag känner mig mycket mer positivt stressad när jag har mkt att göra och också GÖR det. Det värsta är när jag måste komma igång med t ex uppsats men sen inte ens har ett ämne också sitter jag istället framför skärmen och stirrar blint på mitt diktsamlingsdokument.
Förra sommaren; mormor, Agneta och jag.

Om fem minuter ska jag upp och hämta min tvätt. En månads tvätt och Eriks smutsiga nalle som jag hoppas inte gått sönder i maskinen. Tvätten i torkskåpet kommer inte vara ett dugg torr eftersom man bara får ha tvättstugan i tre timmar här, så man måste leta upphängningsplatser i sin mycket lilla lägenhet. Ja, det finns helt enkelt mer än lättjerelaterade skäl som gör att man drar sig för att tvätta.
Ikväll ska jag gå och se Strula med Siri (!) här i Gamlestaden. Oj, jag har en hund att gå ut med också kom jag på! Måste ta tvätten först. Sen hund. Jag har en hungrig mage att ta hand om också. Och ett ansikte som vill mer fräknar.

Fyra timmar senare: har varit ute med hund, hämtat tvätten och hängt upp den för andra ggn, lagat mat och ätit den. Gått igenom min "reservgarderob"; innehöll mest gammalt skräp som var skönt och befriande att slänga i en säck. Alldeles för små byxor och korta färgstarka kjolar, linnen som inte ens når ned till naveln. Man vet att man är under förändring iallafall.

Halv tolv. Jag har skrivit en dikt, i all sin helhet bara sådär. Mycket olikt mig. Blev tillochmed nöjd nästan. Sitter nu och läser "Den spontana prosans grundvillkor", Jack Kerouacs poetik, som jag hittade i mitt skåp när jag sökte något helt annat.
Läser om surrealism och psykoanalys.
Inatt låg jag vaken och grät länge efter en mardröm. När jag sedan vaknade på nytt kunde jag knappt förstå att det gjort mig så uppriven, för uppriven var jag, allt som fanns kvar var bara en stor suddig sorg någonstans bakom tinningarna.
Ska iväg och jobba nu.

Det är vår på riktigt. Jag vaknade pigg imorse (halv sju tillochmed) vilket var riktigt längesen och var på förvånansvärt bra humör. Sedan har dagen bara rullat på och jag har uträtttat en hel del: skrivit en halv novell, varit på möte i hemtjänsten, promenerat, köpt massa mat, hämtat ut paket med rolig bok, fikat ute, påbörjat en liten tavla. Väntar nu på att två vänner och en hund ska invadera mitt hem och min tillvaro.

Så snöar det igen. Helt absurt. Det hade blivit vår och solsken och man köpte nya kinaskor, slopade strumpor, åkte ut till landet och så detta...
Iallafall, jag sitter här inne med min trötthet i ett hus i Tranemo och lyssnar på Kate Nash. Har åkt hit med Erik.  För ett år sedan, då vi hade påsklov från öland, var jag här för att hälsa på hos Lisa. Även då var här nykläckta lamm. Fast nu är allting annorlunda. Och Lisa är mer en syster (eller nåt) än en vän. Det är hursom lugnt och behagligt här ute. Igår var det dock dramatiska inslag. Ett får födde ut sin livmoder istället för lammet. De fick stoppa in den igen. Jag slapp se, men jag led med henne från djupet av min krånglande livmoder och är väl tacksam att min åtminstone sitter på plats så att säga.
Denna veckan ska jag skriva ännu mer och det känns mer kul än pressande (tror jag, ja iaf i denna stund). Har blivit lite inspirerad plötsligt och häromdagen mejlade jag Roffe hela sju färdiga dikter (!) dvs en hel månads arbete. Fast det var en splittrad månad med sjukdom, sporadiskt arbete, kontinuerlig framtidsångest och annat som gjorde att jag inte kunde vara till freds utan mest ville gråta.
Denna veckan har jag även en dag planerad på Waldorfsskolan och jag tycker om att vara där. De flesta barnen tycker om mig och mina kläder passar in i inredningen. Och jag beundrar en av lärarna jag jobbar med.
Ska också på introduktion för mitt jobb i hemtjänsten. Det ser jag fram emot. Saknar det stundtals. Det blir nog en helt ok sommar. Hemtjänsten och Göteborg, havet, lägenhet med Erik (!) och färdig diktbok. Ja, den ska vara färdig snart och det ska bli jävligt bra, det ska det!