Vaccation, interrupted

En fiskgratäng står i ugnen men ska inte ätas förrän imorgon. Jag har handlat polarknäckebröd och kräm (!) som jag inte ätit sedan barnsben men som jag ska äta till kvällsmat och vara minst 50 år äldre eller 13 år yngre.
Patti Smith och Martha Wainwright turas om att sjunga för mitt migränhuvud (har aldrig någonsin haft sådant förr men flera gånger på sistone. Tror att det är migrän, det är hur som helst inget jag är bekant med.) och jag har betalat Åbo-resan och kommunicerat med vänner jag inte sett på ett tag samt min mor.
Jag skulle skriva brev också!
Det får jag göra i helgen...
Jag har avbrutit min semester och jobbar några dagar.
Älsklingsböckerna ligger på golvet här bredvid och om en timme och lite till ska de följa med mig till sängen. Nu ska jag ägna lite uppmärksamhet åt mina egna ord! Jag måste få in rutinen igen. Minst en kvart om dagen. Helst en halvtimme men det finns ju inte alltid. En kvart är långt mycket bättre än inget!

Kom hem så ska vi äta jordgubbskräm, kära!


Är det någon som har förlorat sin kran? Heter det ens kran, det är ju bara den här lilla grejen man vrider om, har den något namn? I alla fall så ligger många sådana i en hink på en parkeringsplats i en göteborgsk förort.

Dagens iakttagelser:


- Öronproppar förstärker luktsinnet. Det luktar mycket mer säng när jag ligger sömnlös i sängen än vad det gör annars.
- Det är oväntat skönt att gå upp så tidigt på morgonen att man egentligen inte orkar existera. Men att göra det ändå och upptäcka att det blåser och regnar ute och att då lägga sig under en skyddande filt på soffan med en bok och genom öronpropparna då och då höra ljudet av stad. Och att sedan lägga sig igen och sova lite sporadiskt några timmar och att sedan värma sig på och småprata med sin sambo som man knappt lyckats synka sitt schema med på en hel sommar. Jag känner att jag har potential för att vara ganska lycklig just nu.
- Vissa dagar får jag ovanligt mycket post. Idag var en sådan dag. Det är bra för jag blir oförskämt lycklig av att få brev och paket. Min teori är att brevbäraren inte orkar besöka mig varje dag så hen samlar ihop den i buntar och ger mig allt på en gång. Jag tror det för att jag får räkningar ibland som ska vara betalda samma dag som de ankommer. Allting måste ju ha en baksida...

Jag åkte långt bort idag för att köpa en skohylla men den var slut så jag kom hem med en resväska istället. Och gummistövlar. Det behövs.

Igår förlorade jag, som alltid när jag är bakis, mina kontrollbehov och mina rutiner. Och det är så skönt att göra det! Så skönt att vara lagom bakis. Jag kom upp kl två. Och jag åt frukost, drack kaffe, läste och såg på teve. Städade badrummet! Och sen kom E hem och var lika trött som jag och lade sig bredvid mig på vår minimala soffa och sa följande:

Jag håller om dig
du  tycker om det
Du tycker om
när jag kommer hem
och håller om dig
det är därför
jag håller om dig

Lördagens fest var helt sjuk och jag ser sekvenser från den och fattar knappt att det var på riktigt. Sjuttonåringar hade fest på våningen under och en av dem blev förbannad och tog med sina vänner upp till vår fest och började slåss. En hade kniv med sig. Ett slagsmål pågick i hallen. Jag gömde mig med några andra i ett annat rum och när jag gick ut för att se om det lugnat sig flög en vinflaska genom luften. Dessa sjuttonåringar var starka, förbannade, homofober och mycket annat. Vi fick lämna festen under poliseskort.

tack som fan för mitt lugna liv härinne!

Senare

Dagen går och jag har hunnit med en hel del:
-Middag med Liz och Julie inkl. handling och lagning
-Vininköp
-Rosévin, kaffe och kaka på maten (är det helg så är det)
Men framförallt:
En del skrivande och tänkande kring mitt alldeles nystartade skrivprojekt, där jag än så länge befinner mig i en fas av glädje och inspiration inför det. Spännande att se hur länge det varar...

Nu ska jag sätta mig i soffan och läsa i en gammal favoritbok som kom i ett pakert igår, Det osynliga barnet av Tove Jansson. Samt en ny favoritbok, Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July.

Känner mig väldigt glad och positiv såhär två glas rosévin senare. Erik kom just hem och frågade vad det var för saft, så såg han paketet och frågade varför jag sitter och super...

Nu:
-Läsa
-Diska
-Göra mig färdig för festen
-Umgås med Erik (Viktigt. Inte glömma!)

Regn till mig och måsarna

Åh, vad jag älskar sådana här morgnar. Första sovmorgonen på fem dagar och jag sov ända till halv nio för det var inte så äckligt och outhärdligt varmt som det varit den senaste tiden. Nej, himlen är alldeles täckt av grå moln och små regndroppar här över mina måsar och taket utanför mitt fönster.
Måsar är den naturligaste möjliga pluralformen men jag har problem med sådana oregelbundenheter och kaos i språket. Jag sa aldrig gåsar när jag var liten. Jag visste att det hette gäss från början och sedan dess har det stört mig att inte måsar kan få heta mäss. Måsar är trots allt en väldigt stor del i mitt liv numera. De flyger runt här utanför varje morgon som en biologisk väckarklocka. Jag har ändå börjat sova med öronproppar. Inte främst för måsarna utan vandrarhemsgästerna, jag hatar dem!
På  tal om måsarna! Det var en insändare häromdagen i tidningen. En dam som var så arg på sin hyresvärd eftersom det är så mycket måsar där hon bor. Damen påstod i sin insändare att det är hyresvärdens plikt att plocka bort ägg från bona (ok, det är en sjuk pluralform!) och att skjuta måsarna, men att hennes hyresvärd skötte inte sitt jobb. Skaffa öronproppar för i helvete!
Här där jag bor finns gott om måsar, som sagt. Ändå läste jag på föreningens hemsida i våras att "avskjutning av måsar kommer att ske mars-juni". Som tur är har jag varken sett eller hört något sådant.

Ja ja, i alla fall så vaknade jag och var utsövd och mådde bra och jag tog ner böcker som jag nästan glömt och började sporadiskt läsa i en av Anais Nins dagböcker. jag läste aldrig färdigt den när jag läste den egentligen. Det står att jag köpt den i september 2005. I Kalmar för det var min närmsta stad då (förutom Färjestaden) och det var dit jag åkte för att köpa böcker på antikvariatet och kläder på Indiska. Jag har också skrivit ett citat på första sidan:
"Det vanliga livet intresserar mig inte. Jag söker bara höjdpunkterna." Så passande då, förmodligen. Idag är jag så mycket mer förankrad i vardagen och vet att man kan vara lycklig i vardagen och att man måste eftersträva det och att de riktiga och viktiga höjdpunkterna faktiskt händer där, mitt i vardagen mellan sömn, mat, prestationsångest, dispyter och fyllon utanför fönstret som man ibland måste rädda livet på.
I alla fall, Anais Nin hade ett förhållande med sin pappa och ett med Henry Miller. Det är ändå inte det som är grejen. Grejen är att hon skriver så jävla bra och insiktsfullt och framför allt: att någon någonsin kan få med så mycket detaljer i något som ska vara en dagbok.
Anais Nin kan minsann inte ha gjort annat än att skriva dagbok.

Nu ska jag sluta skriva dagbok (ja, dagbok, inte blogg) och påbörja min efterlängtade ledig helg. Lunch med Liz här hos mig. Innan dess ska jag göra en djupdykning i min skrivbok och försöka skriva färdigt ett par dikter. Sedan promenad och inköp på systemet. Fest hos Hanne ikväll som jag verkligen ser fram emot. Så länge sen som jag var på fest nu! Julia har varit här hos mig på semester den här veckan. Vi har badat och svettats och allt som hör semester till och nu ska vi avrunda semestern med ett hej dundrans kalas ikväll!

Mer nostalgi än Kalmar och Anais Nin. Jag kollar på kort i datorn.
Ego-kort från Roskilde för två somrar sedan. Kolla in mitt fluffiga, röda hår! Det är från den tiden när jag fortfarande vägrade ge upp att festivaler inte riktigt är bra för mig. Jag blir alltid jättesjuk när jag är på festival. Det här var den senaste jag var på. Bikinin till höger tillhör hon som skulle komma att bli min "svärmor". Men det visste jag inte då.