"sanningsdan"

Det har varit fullt upp sen jag började på JMG. Men det känns bara så bra ändå! Jag går dit vid gott mod om morgonen, tar nya omvägar och genvägar, går hem och känner mig inspirerad av vad jag fått lära mig. Har lämnat in första artikeln. Även fått kritik på den, vilken också kändes bra. Lärarna, speciellt en av dem, är fantastiska. Idag har varit en lugn men stressig dag. Vaknade, provade symaskinen som jag inte haft tid att ta fram sen jag kom hem med den, promenerade in till stan, mötte upp Erik, gick på bio, dos abrazos, gick hem, mådde dåligt på hemvägen, Erik fick bestämma mat och tog hem pizza som vi åt i sängen, sedan läste jag om att skriva i tidning tills huvudet var alldeles degigt. Då gick jag till Hemköp. Köpte palsternacka, tomater och annat matnyttigt. Guinnes till Erik. En utread chokladtomte.
Fick en diktsamling med posten! Och virkmönster av mor.
Snart är dagen slut. Först ska jag läsa lite dikter, kanske lite mer journalistik. Organisera mina pennor. Dricka te. Sedan är det Brothers and sisters. Det är den ända tv-serien jag följer och den är helig. Vet inte riktigt varför men jag sitter jämt alldeles tårögd och tittar på den och önskar att jag fick vara där med Sally Field.

I lördags var vi allihop hos lillebror i Halmstad, vilket var en överraskning för mor och far. Restaurangbesök och en tur genom min barndoms sommarstad.
Söndagen kúnde jag gärna varit utan. Om det inte varit för att jag läste en hel del i kursboken och kvällens film, Le voyage du ballon rouge.

den jag är

Som den tant jag är inleder jag kvällen med att käka tavegyl mot klåda och tar lite magnecyl också mot förkylningen. En pumpflaska har jag med locobase-kräm, likt dem som står på vart och vartannat nattduksbord när man jobbar i hemtjänsten. Som den tant jag är älskar jag att lägga mig omkring 22 och gå upp kring 7.30. Jag avskyr att sova för lite, att vara bakfull, att ligga i sängen till 12 och vara svettig. Mitt förhållande till alkohol ter sig väldigt komplext nuförtiden. De senaste gångernas intag har dock varit alldeles lagom. Men ändå, det är något med bristen på sömn under de rätta timmarna (jag låter exakt som mina föräldrar, och vad ska jag tycka om det? vill jag bara imponera på dem genom att ha vissa ideal? Nej, så är det ju inte. Jag är väl bara lite styrd av inbyggd biologi). Annat jag proppar i mig idag är te med honung. P-piller (har fått en ny sort) som min enda väg till transcendens, frigörelse och självförverkligande (eller inte: min barnlängtan som dyker upp med ojämna mellanrum och nästan övertygar mig om att luften i min mage är en fin liten gåva av mitt eget kött och blod. Eller kanske är det som Lisa summerar när jag bygger små hus och köper dockor och små möbler som får flytta in, att jag vill inte ha barn utan vara ett. Jag är nog någonstans mittemellan. Tills jag vet bättre fortsätter jag med en ny rad rosa/bruna eller vita varje måndag.

Ja ja, nu dånar It´s a heartache över alla mina 40 kvadrat och jag plockar in tvätt som har fyllt upp större delen av min dag. Som den tant jag är och älskar att vara, älskar jag att vika ihop mina tygnäsdukar och lägga dem i en söt blommig påse som hänger på en krok i mitt gulligt blommiga sovrum. Sedan snyter jag mig i dem så det sprutar blod till slut. Men det gör inget för det går att tvätta bort. Och tvätta är rätt trevligt. Men som den icke-tant utan unga kvinna av min stressade tid som jag är så äger jag inget strykjärn, vilket min mor tycker är konstigt. Ingen hårfön heller, sorry!

Mor var här. Sedan Julia. Det var en fin helg av blandade inslag och vad gör väl det om man drar på sig en förkylning.
image42"Så är det bara mor och jag" (jag citerar en ny fantastisk bok)
             

I just don´t know what to do with myself

Ska jobba ikväll igen. Trots att jag skrev att jag skulle vara ledig en månad. Jag kan inte vara ledig. Vet inte var jag ska göra med mina armar, ben, händer, huvud. Tankarna bara far och far, åt helvete.
Jag har börjat laga lasagne, väntar på att Angelica ska komma hit och äta med mig innan jag sticker till jobbet. Imorgon har jag bokat upp mig hela dagen, behöver inte jobba, inte vara ensam hemma. Vilket är det jag borde göra så att jag äntligen kan göra färdigt allt som har med boken att göra och skicka iväg den. Det är så skönt att skjuta upp saker, att ha kontroll, att inte ha.
Jag mådde så bra hemma hos mina föräldrar, en lugn och skön jul och jag tillät mig att se på film på dagarna och inte göra något viktigt mer än att umgås med familjen. Träffade en del gamla vänner också. Vissa av dem hade jag mer att prata om med, andra mindre. Det blir väl så. Ärligt talat vet jag inte om jag tycker det är så väldans synd. Man kan inte hålla kontakten med alla som betytt, man har inte tid eller ork att underhålla alla relationer man haft. Jag skulle nog tillochmed kunna uttrycka att jag är rätt nöjd som jag har det nu. Det känns... lagom!
Sedan var det nyår och jag åkte till Lund för att hälsa på Hanna. Jag var sannerligen förväntansfull. Hade vi förändrats för mkt för att kunna relatera till varandra? Jag ska inte sticka under stol med att det inte var som förr, när vi träffades varje dag, delade badrum och allt annat, men det var också under helt andra omständigheter vi träffades nu. Det var fint och trevligt helt enkelt. God mat, trevligt sällskap, mysig ny stad, ett inte helt oävet nyårsfirande med andra ord.