Fågelflickan säger

Ska jobba ikväll igen. Trots att jag skrev att jag skulle vara ledig en månad. Jag kan inte vara ledig. Vet inte var jag ska göra med mina armar, ben, händer, huvud. Tankarna bara far och far, åt helvete.
Jag har börjat laga lasagne, väntar på att Angelica ska komma hit och äta med mig innan jag sticker till jobbet. Imorgon har jag bokat upp mig hela dagen, behöver inte jobba, inte vara ensam hemma. Vilket är det jag borde göra så att jag äntligen kan göra färdigt allt som har med boken att göra och skicka iväg den. Det är så skönt att skjuta upp saker, att ha kontroll, att inte ha.
Jag mådde så bra hemma hos mina föräldrar, en lugn och skön jul och jag tillät mig att se på film på dagarna och inte göra något viktigt mer än att umgås med familjen. Träffade en del gamla vänner också. Vissa av dem hade jag mer att prata om med, andra mindre. Det blir väl så. Ärligt talat vet jag inte om jag tycker det är så väldans synd. Man kan inte hålla kontakten med alla som betytt, man har inte tid eller ork att underhålla alla relationer man haft. Jag skulle nog tillochmed kunna uttrycka att jag är rätt nöjd som jag har det nu. Det känns... lagom!
Sedan var det nyår och jag åkte till Lund för att hälsa på Hanna. Jag var sannerligen förväntansfull. Hade vi förändrats för mkt för att kunna relatera till varandra? Jag ska inte sticka under stol med att det inte var som förr, när vi träffades varje dag, delade badrum och allt annat, men det var också under helt andra omständigheter vi träffades nu. Det var fint och trevligt helt enkelt. God mat, trevligt sällskap, mysig ny stad, ett inte helt oävet nyårsfirande med andra ord.