Fågelflickan säger

Åh, vad jag älskar sådana här morgnar. Första sovmorgonen på fem dagar och jag sov ända till halv nio för det var inte så äckligt och outhärdligt varmt som det varit den senaste tiden. Nej, himlen är alldeles täckt av grå moln och små regndroppar här över mina måsar och taket utanför mitt fönster.
Måsar är den naturligaste möjliga pluralformen men jag har problem med sådana oregelbundenheter och kaos i språket. Jag sa aldrig gåsar när jag var liten. Jag visste att det hette gäss från början och sedan dess har det stört mig att inte måsar kan få heta mäss. Måsar är trots allt en väldigt stor del i mitt liv numera. De flyger runt här utanför varje morgon som en biologisk väckarklocka. Jag har ändå börjat sova med öronproppar. Inte främst för måsarna utan vandrarhemsgästerna, jag hatar dem!
På  tal om måsarna! Det var en insändare häromdagen i tidningen. En dam som var så arg på sin hyresvärd eftersom det är så mycket måsar där hon bor. Damen påstod i sin insändare att det är hyresvärdens plikt att plocka bort ägg från bona (ok, det är en sjuk pluralform!) och att skjuta måsarna, men att hennes hyresvärd skötte inte sitt jobb. Skaffa öronproppar för i helvete!
Här där jag bor finns gott om måsar, som sagt. Ändå läste jag på föreningens hemsida i våras att "avskjutning av måsar kommer att ske mars-juni". Som tur är har jag varken sett eller hört något sådant.

Ja ja, i alla fall så vaknade jag och var utsövd och mådde bra och jag tog ner böcker som jag nästan glömt och började sporadiskt läsa i en av Anais Nins dagböcker. jag läste aldrig färdigt den när jag läste den egentligen. Det står att jag köpt den i september 2005. I Kalmar för det var min närmsta stad då (förutom Färjestaden) och det var dit jag åkte för att köpa böcker på antikvariatet och kläder på Indiska. Jag har också skrivit ett citat på första sidan:
"Det vanliga livet intresserar mig inte. Jag söker bara höjdpunkterna." Så passande då, förmodligen. Idag är jag så mycket mer förankrad i vardagen och vet att man kan vara lycklig i vardagen och att man måste eftersträva det och att de riktiga och viktiga höjdpunkterna faktiskt händer där, mitt i vardagen mellan sömn, mat, prestationsångest, dispyter och fyllon utanför fönstret som man ibland måste rädda livet på.
I alla fall, Anais Nin hade ett förhållande med sin pappa och ett med Henry Miller. Det är ändå inte det som är grejen. Grejen är att hon skriver så jävla bra och insiktsfullt och framför allt: att någon någonsin kan få med så mycket detaljer i något som ska vara en dagbok.
Anais Nin kan minsann inte ha gjort annat än att skriva dagbok.

Nu ska jag sluta skriva dagbok (ja, dagbok, inte blogg) och påbörja min efterlängtade ledig helg. Lunch med Liz här hos mig. Innan dess ska jag göra en djupdykning i min skrivbok och försöka skriva färdigt ett par dikter. Sedan promenad och inköp på systemet. Fest hos Hanne ikväll som jag verkligen ser fram emot. Så länge sen som jag var på fest nu! Julia har varit här hos mig på semester den här veckan. Vi har badat och svettats och allt som hör semester till och nu ska vi avrunda semestern med ett hej dundrans kalas ikväll!

Mer nostalgi än Kalmar och Anais Nin. Jag kollar på kort i datorn.
Ego-kort från Roskilde för två somrar sedan. Kolla in mitt fluffiga, röda hår! Det är från den tiden när jag fortfarande vägrade ge upp att festivaler inte riktigt är bra för mig. Jag blir alltid jättesjuk när jag är på festival. Det här var den senaste jag var på. Bikinin till höger tillhör hon som skulle komma att bli min "svärmor". Men det visste jag inte då.