psykbrytarböna
Det är så lätt att bli uttråkad. Att längta bort och efter grönare gräs. Ibland undrar jag om jag ens gjort några aktiva val eller bara låtit mig dras med. Hur vet man egentligen skillnaden? Jag slogs av att jag när allt kommer omkring bara är 22 år men ändå har en allmänn hållning av att känna mig gammal, trött och tråkig. Så blir hela det en press också, att man ska ha ROLIGT. För jag vill ju ha roligt. Sedan är ju det förstås en definitionsfråga, vad betyder egentligen roligt? Hur många tillfällen finns det liksom i livet som man tittar tillbaka på och beskriver med adjektivet roligt. Det är roligt att träffa sina vänner. Det är skönt och behagligt att ibland bara vara hemma på lediga dagar, men det är ju inte just roligt. Oftast lite småmelankoliskt. Idag har varit en ganska konstig dag. Jag har gjort saker men det känns mest som förlorad tid. Jag måste sluta upp med att ständigt tycka att man måste ta vara på all tid.
jag tänker mest att jag inte vill ångra mig om tio år. Att jag blev vuxen och ansvarstagande och kontrollfreak och tråkig och slösade bort min ungdom för att jag ville vara duktig och lyckad. Nej, jag ska ha kul. Jag ska sluta fixa och hålla snygg fasad i lägenheten (som om det kommer hända) när jag varken vill eller orkar, börja se på halvdåliga men ändå underhållande tv-serier och
Mamma ringde precis, jag kan inte prata med henne utan att börja gråta. Om det är för att jag saknar henne eller för att jag vet att det är tillåtet att känna mig liten och fucked up när jag pratar med henne. Eller för att det är hon som får representera alla krav. Eller för att jag känner mig missnöjd med tillvaron i allmänhet och vill att hon ska förstå mig och tycka synd om mig. Jag kanske är bortskämd egentligen. Det kanske är det hela. Eller så är jag bara en psykbrytarböna rakt igenom. Med världens sinnessvängningar.
Jag var hos lillebror i Halmstad i helgen. Fan vad fint det var. Och vad jag tycker om honom.
Och vad fint det är med höst när det är sol och såhär mycket löv. Nu är jag glad igen. Nästan.