Trumhinnor och annat fördärv
Jag är sjuk på riktigt nu. Har legat i sängen och vridit mig över smärtan i örat. Har aldrig någonsin haft så ont någonstans och var beredd att dö eller vad som helst. Nu har jag proppat örat fullt med vitlök och det börjar (konstigt nog) kännas mycket bättre. Jag har slutat gråta och skrika och kan vara uppe. Har säkert spräckt min trumhinna, så mycket som jag har snytit mig dessa dagar! Jag måste till läkare imorgon antagligen, det skumma är att jag aldrig kan få tid på någon vårdcentral i Göteborg eftersom jag är "nyinflyttad" och inte får plats. Och när jag ringer till andra vårdcentraler i stan säger de att de inte kan ta emot mig eftersom jag tillhör en annan vårdcentral, med avseende på mitt postnummer. Men så vitt jag vet säger den svenska lagen att man har rätt att välja vilken vårdcentral man vill ha som sin vårdcentral.
Det oturligaste med att bli sjuk nu var ändå den lilla resan till Köpenhamn i helgen, eftersom jag efter bara ett par timmar på plats blev jättedålig. Så resan resulterade framförallt i badkarsbad, lite tv-tittande, uppkastning av dyr restaurangmat och snor, snor, snor. Fin "kärlekssemester" det.
De senaste två dagarna har jag bara legat i sängen och läst. Har läst färdigt "De skamlösa". Jag fick idag för mig att jag mådde bättre och skulle duscha bort virusen och bli en ren människa. Vilket jag nog inte borde gjort med tanke på örat som då blev mkt värre, se ovan.
Nu lyssnar jag på Taken by trees och äter salta fiskar och känner mig lite smålycklig över att jag överlevde min kamp.



Det oturligaste med att bli sjuk nu var ändå den lilla resan till Köpenhamn i helgen, eftersom jag efter bara ett par timmar på plats blev jättedålig. Så resan resulterade framförallt i badkarsbad, lite tv-tittande, uppkastning av dyr restaurangmat och snor, snor, snor. Fin "kärlekssemester" det.
De senaste två dagarna har jag bara legat i sängen och läst. Har läst färdigt "De skamlösa". Jag fick idag för mig att jag mådde bättre och skulle duscha bort virusen och bli en ren människa. Vilket jag nog inte borde gjort med tanke på örat som då blev mkt värre, se ovan.
Nu lyssnar jag på Taken by trees och äter salta fiskar och känner mig lite smålycklig över att jag överlevde min kamp.



Kommentarer
Trackback