Fågelflickan säger

Jag var nervös inför mötet med läraren, men det visade sig vara helt ofarligt. Ja, jag var ju förberedd och visste vad jag ville trots allt. Hon kallade mig smart och duktig och varför, varför är man så beroende av att höra sådant? Det kom hur som helst väl till pass i dag och istället för att känna nervositet är jag ganska peppad.

Jag vill ut och träffa folk men det bara regnar (hål i gummistövlarna dessutom, får nog köpa nya, vilken färg den här gången?) så jag stannar inne ett tag till.

E är inte hemma, det är rätt skönt, vi umgås för mycket ibland. Särskilt nu när jag inte har lika många vänner kvar i götet (träffar framför allt en för närvarande, förutom E) och han är ju så tillgänglig och det är så enkelt och bekvämt att stanna hemma.

Satte mig i soffan med diktböckerna jag ska läsa och började samtidigt skissa på idéer till reportaget. Nu ska jag göra mer research och sedan rotfrukter i ugnen.

Det härliga ljudet när posten landar på dörrmattan. Ett ensamt brev, inget överflödigt, från min nya vän Charlotte. Värsta vardagslyxen!

De heliga apelsinerna från templet ligger i en skål bredvid mig. Ovanligt stora är de. Kan man äta heliga apelsiner?